Teknisk utveckling

Ordet turbin kommer från latinets turbo – jag snurrar eller jag virvlar.

En turbin är en maskin i vilken energin hos strömmande gas, ånga eller vatten överförs till en mekanisk rotationsrörelse. Detta är en mångsidigt användbar princip som utnyttjas i vattenturbiner, ångturbiner, luftturbiner och gasturbiner.

Äldst är vattenturbinerna. Den första användbara turbinen var skvaltkvarnen, där en vattenstråle träffar snedställda skovlar runt en vertikal axel.

Ångturbinen utformades på 1880 – 90talet, delvis genom svenska insatser. Nutida ångturbiner är i regel multipelturbiner med flera roterande skovelkransar. Ångturbiner används ofta i värmekraftverk, till exempel kärnkraftverk, för drift av en elgenerator för att producera elektricitet. Ångturbiner drivs under högt tryck och vid hög temperatur.

Luftturbiner är tryckluftsmotorer av turbintyp. I regel är de mycket små men högvarviga och direkt inbyggda i verktyg.

Alla dessa turbiner riktar om rörelseenergin från rätlinjig till roterande. Gasturbinen däremot är en förbränningsmotor. En gasturbin är en turbin som drivs av strömmande förbränningsgaser. Den s.k. gasturbincykeln består i sin enklaste form av en kompressor, en brännkammare och en turbin. Luft komprimeras i kompressorn för att sedan blandas med ett bränsle, t ex naturgas, som antänds i brännkammaren. Förbränningsgaserna trycks med hög hastighet genom turbinen som omvandlar rörelseenergin i förbränningsgaserna till mekanisk rotationsenergi på turbinaxeln.

Gasturbinerna har mycket hög effekt i förhållande till sin storlek och sin vikt. Detta har medfört att de fått stor användning som flygmotorer. Ett vanligt användningsområde för gasturbinen är för framställning av elektricitet med en generator. De går snabbt att starta och stoppa vilket gör dem bra som reservkraft. De kan även kombineras med en ångturbin i ett s.k. kombikraftverk för högre effektivitet. Gasturbiner för mekanisk drift finns också t ex i stridsvagnar, helikoptrar, flygplan och fartyg. Bränslet i gasturbiner är oftast en oljeprodukt eller naturgas.

Uppfinnaren Torbjörn Eriksson har tjänstgjort många år till sjöss och är väl förtrogen med sjöfartens behov av turbinmotorer som är lättare och mindre utrymmeskrävande än de konventionella gasturbinerna. Samtidigt är det viktigt att utvecklingen inte sker på bekostnad av verkningsgrad och prestanda. Genom att kombinera gas och ånga i EN ENDA TURBIN, har Torbjörn Eriksson funnit en teknik som Bolaget uppskattar kommer att uppnå en verkningsgrad över 51% De lösningar som används idag ger cirka 35 %. Utvecklingsarbetet har präglats av ett stort miljömedvetande och Torbjörn Eriksson har strävat efter en lösning som ger mindre miljöpåverkan än dagens alternativ framförallt jämfört med dieselmotorns.